Det sägs att varje utredare har ett fall som hänger kvar och åsamkar smärta utan att det riktigt går att förklara varför. I Yohans fall är det mordet på Clara. I början är det en grundlig standardundersökning av offrets liv. Men snart blir fallet till en uppslukande besatthet. Ett förhör följer på ett annat och det råder ingen brist på misstänkta. Yohan börjar ansättas av svåra tvivel. Endast en sak kan fastslås med någon sorts säkerhet. Brottet ägde rum natten till den tolfte.

I september 1972 fick 900 miljoner tv-tittare världen över bevittna en omskakande terrorattack. Efter denna händelse, som helt saknade motstycke i historien, vaknade människorna upp till en ny och våldsammare värld. De Olympiska spelen i München var inne på sin andra vecka och idrottare som den tyske simmaren Mark Spitz och den unga gymnasten Olga Korabut hade fått den entusiastiska publiken i extas. Spelen var redan en stor framgång för Västtyskland och kallades för ”De olympiska spelen för Fred och Glädje”. Då plötsligt, utan någon som helst förvarning, invaderade den palestinska extremistgruppen Svarta September OS-byn. De dödade två medlemmar ur den israeliska OS-truppen och tog ytterligare nio idrottsmän som gisslan. Den efterföljande striden mellan polis och terrorister utmynnade i en massaker och efter 21 mardrömslika timmar var det hela över. Nyhetsankaret Jim McKay uttalade de ödesmättade orden: “They’re all gone.”