En sci-fi-dystopi kryddad med svart humor om en värld med endast ett fåtal överlevande, som alla är en aning trasiga på sitt sätt. Den kafkaliknande miljön kombinerad med 2020-talets krossade drömmar ger redan i sig tittaren gåshud. Filmen börjar med att två liksamlare går runt längs de ödelagda gatorna och vid sidan av arbetet berättar om sina grusade drömmar som drivit dem till det dystra nuläget.

Vad har Jugoslavien egentligen producerat? Inga häftiga bilar, teknologiska innovationer eller fräcka gymnastikskor. Den främsta exportvaran har varit mänsklig arbetskraft. Mihajlos familj har bosatt sig i utkanten av Stockholm. När inbördeskriget bryter ut i Jugoslavien låser Mihajlos far in sig i garaget och ett olidligt drama, till synes utan lösning, tar sin början. Fadern hotar att ta sitt liv och inom kort är hela släkten samlad i ett hopplöst försök att rädda honom. Familjen står på gränsen till upplösning och gamla konflikter kommer upp till ytan. Låter det som ett smäktande drama? Inte bara. Regissören Miko Lazic har lagt till en lagom dos svart humor och serverar en rolig, sorglig, gripande och varm fi lm om våndan av att byta land, om att få vara den man är i sin egen familj och om att försöka överleva trots att livet inte blir så som man tänkt sig.